Jag har haft en underbart mysig dag med Frida. Först fika på ett mysigt café och sen en tur till Bollerup för att prata med en av hästlärarna. Sist gick vi runt lite på Bo Ohlsson och tittade, allt precis som på den gamla goda tiden ♥

Usch, hemskt att man inte förstått försen nu i efterhand hur mycket man skulle komma till att sakna vissa saker med den tiden, speciellt människorna. Vissa av lärarna. Kompisar man hade då som nu i efterhand man inte ens pratar med längre. Så himla tråkigt och sorgligt på ett sätt. Sen är det klart att livet har sin egen gång men jag saknar bara den tiden även fast inget var lättare då. Man hade iaf någon att umgås med hela tiden som förstod vad man menade. Alltid någon som kunde få en att må bättre. Där fanns alltid någon.