Jag har inte skrivit här på länge och borde inte göra det nu heller. Jag har trott att jag levt livet men nu börjar det mer och mer luta mot att jag inte alls gjort det. Jag har bara inte insett det försen nu, sett mönstert försen det var för sent. Så nu måste jag koncentrera mig på att få mina prioriteringar rätt igen och bli på det klara med vad jag vill med saker och vad som är viktigt för mig. Vilket är obeskrivligt svårt eftersom det gör att jag måste tänka efter, något jag helt släppt den senaste tiden, men samtidigt får jag inte tänka för mycket på saker som inte kommer hjälpa mig endå. Och jag måste fortsätta komma ihåg att andas och ha roligt och göra precis det jag känner för för stunden, men bara med lite mer perspektiv och känslor än tidigare. Inte göra det för att det hjälper mig att inte känna, utan precis tvärtom, göra det för att det ger mig något. Lättare sagt än gjort för någon som har för vana att gå ifrån allt som för jobbigt, för svårt, för lätt, för roligt eller för bra.