Nu tänkte jag lägga ner lite tid och text på en film jag såg för första gången i morse men har velat se väldigt länge.

Pojken i randig pyjamas. Åh herregud, vilken hemsk film. Och så otroligt fin och bra.
Den handlar om en åttaårig pojke som heter Bruno som bor i Berlin och är son till en tysk naziofficierare under andra världskriget. Bruno bor säkert och tryggt i Berlin och förstår inte innebörden i kriget, utan tror att Tyskland bara krigar mot länder, och inte varför. När pappan blir befodrar till chef över ett koncentrationsläger tvingas familjen att flytta ut på landet. Bruno går en dag på upptäcksfärd och hittar till lägret och på andra sidan stängslet sitter en pojke i randig pyjamas, Shmuel, och pojkarna blir vänner.

Jag kan inte säga hur många gånger mina ögon blev tårfyllda under denna ilmen. Den är så fin och klockren. Om en pojke som inte förstår varför pojken i pyjamas inte kan komma ut från stängslet. Som inte förstår vad judarna gjort för fel. Helt enkelt en oskyldig pojke som längre in börjar förstå vad hans pappa gör, men som ändå inte förstår nånting.
Om man inte sett denna filmen är det nästan ett måste att göra det, att se världskriget ur ögonen på en oförstående pojke, son till nazitysken. Om hans vänskap till en judisk urmakares son.