OM inte min man (yeah, good luck with that part) gör ett sånt här bra bröllopstal till mig kommer jag förmodligen skilja mig på direkten, no pressure!

 

Jag vet att det är ett långt klipp men det är helt klart värt att se på hela. Det kan vara något av det finaste jag någonsin sett eller hört, äkta kärlek rakt igenom!

Jag satt och kollade igenom gamla bilder sen förra våren, i sommras och nu i hösten och hittade lite magbilder (fjortis, knappast?) och insåg då hur sjukt mindre tränad jag blivit! Inte för att jag var vältränad innan men man ser definitivt att det då var lite mer tränade muskler än nu när det mest är linjer som syns för att jag fortfarande är smal.  Jag tycker det såg bättre ut då, och trivdes dessutom bättre, så nu jävlar ska jag ta tag i träning igen. Främst tror jag att det mesta fallit bort pga att jag inte ridit sen i December, men så fort det blir fint väder/inte snö och fruset i marken ska hästen, med hjälp av mamma, igång igen och då hoppas jag att lite kommer tillbaka av sig själv. Dessutom ska jag verkligen börja komplettera med konditionsträning och andra övningar för att träna upp kroppen mer, något jag alltid varit dålig på.. Jag tror det kan hjälpa mig rätt bra i ridningen också, speciellt att få lite mer stabilitet i bålen/ryggen/axlarna.

Så nästa inköp när jag fått CSN ska bli ett par riktiga, men billiga ;), löparskor så jag kan börja springa lite, trots att det nog kommer bli mest gång nu i början då min kondis suger. Och om jag får upp lite kondition kanske jag kan vara med på någon fotbollsträning de dagarna jag är nere på Österlen bara för skojs skull! Dessutom är jag sugen på att börja motionssimma, haha! Rätt sjukt att jag kan vara sån sportfåne som jag egentligen är men samtidigt inte ägna mig åt någon träning eller sport what so ever just nu... Usch nej, det får det bli ändring på asap!

I min blogg för rätt exakt ett år sen skrev jag om hur dåligt mitt 2011 varit, eftersom det var följden av 2010 som var det värsta året någonsin och därallt gjorde ont, och jag tillbringat ett helt år utan att känna nånting, stängt av alla känsor, och utan att ha levt. Jag lovade mig själv att jag 2012 skulle känna igen, även det som gjorde ont för att kunna känna det som var bra. 

Jag skrev dessa rader om vad jag ville uträtta; Jag ska ta studenten, gå på bal, ta körkort, tatuera mig, bli kär, hitta någon som tar bort min ensamhet och som jag verkligen kan känna att jag betyder mest för , börja bli vuxen på riktigt, vara ungdom på riktigt.

Nu är 2012 slut och jag tycker att det har varit ett bättre år än 2010 och 2011. Jag gjorde inte allt som jag skrev i den där texten men nästan. Jag har tagit studenten, gått på bal, tagit körkort. Tatuering är på gång förhoppningsvis. Jag har inte hittat en människa som jag betyder mest för men jag känner inte längre att jag behöver det, inte lika mycket som då. Det gör inte så mycket att jag inte är den någon skulle välja först, jag vet att jag har underbara vänner som älskar mig lika mycket ändå. Jag har inte heller blivit kär, men vafan, det kommer när det kommer! Jag har börjat på högskola och flyttat till egen studentlägenhet - Det om nått känns rätt vuxet ändå. Jag har festat som aldrig förr och varit på galen partyresa i underbara Zante - och levt som den unga människa jag faktiskt är!

Jag har mått både dåligt och bra- kanske inte helt jävla cplycklig men ändå, skiftande i perioder. Men det har inte varit som 2010 när det var som värst och inte heller som 2011 när jag var mer som ett skal än en människa. Jag har känt 2012 och fan, det har känts bra att känna. 

Inför 2013 har jag inga löften, mål eller saker jag vill uppnå. Jag ska bara göra det som känns rätt för mig, jag ska leva- jag ska helt enkelt fortsätta där 2012 slutade. Då ska nog detta året gå med det också!

 

Gott nytt år!

 

 

För mig är respekt en av de viktigaste sakerna som finns. Att visa respekt för andra människor är faktiskt inte så svårt som det verkar på folk. Eller folk måste ju tycka det är svårt eftersom knappt en jävel visar det? Jag kan själv erkänna att jag visar respekt för alla, eftersom det är det man ska göra. Jag säger inte att jag är någon supergod människa, för det är jag långt ifrån.Jag är varken bra på att älska eller förlåta. Men jag visar respekt för folk som gång efter gång har visat mig noll respekt tillbaka. Det kanske verkar lite dumt eftersom det påstås att respekt är något man förtjänar, och det stämmer säkert. Så varför ska jag då visa respekt åt dessa folk i min närhet som inte visar mig, eller någon annan, respekt? Ibland kan jag själv tycka det är idiotiskt av mig att göra det, speciellt de senaste månaderna.

Egentligen är det synd om dessa människorna som inte kan visa någon respekt, eftersom de inte heller respekterar sig själv. För att kunna respektera andra måste du kunna respekta dig själv, det är jag övertygad om. Jag tänker kanske att om jag fortsätter visa respekt mot dessa människor kanske de lär sig att tycka om och respektera sig själv, vilket leder till att de i sin tur lär sig respekta människor i sin omgivning.

Jag vet inte, Än så länge verkar det ju inte funka. Och jag börjar bli så trött på det. Jag är trött på denna nästa-vuxen-så-jag-måste-bete-mig-som-en-fjortis-för-att-förneka-det-för-mig-själv perioden som alla Sveriges 18-22 åringar lever i. Jag är ledsen, men jag kan inte leva i det. Inte för att jag vill det heller men jag kan inte. Jag vill bara bli vuxen på riktigt och där folk lärt sig respektera, älska och förlåta både sig själv och andra. Men jag har några år tills dess känns det som, både för mig själv och för min omgivning. Speciellt för mig själv, jag är nog inte ens hälften av så vuxen som jag vill försöka vara. Och tills dess är det bara att fortsätta att se glad ut, skaka på huvudet och säga att det är lungt.

  

 

Jag fattar inte att Bollerup tar slut här. Något jag verkligen inte trodde jag skulle säga, inte ens för ett par dagar sen bara, men jag vill inte. Jag kan inte greppa det alls att det snart är slut och jag vet inte hur många gånger jag har upprepat det för mig i huvudet, och tillsammans med kompisar, men det går bara inte in.

Om 2 och en halv vecka är jag inte en del av bollerup längre. Och hur sjukt är inte det?

Som små små ettor!

Men att prata skit om folk man umgås med och påstår sig vara vän med eller så är verkligen det falskaste, och framför allt omognaste, jag vet och jag tål det verkligen inte. Då kan du hellre bara inte umgås med mig om du nu inte tycker om mig eller om det är något vi kan lösa kan du väl ta det med mig personligen. Hur ska man annars kunna lösa ett problem? Jagb är bara så trött på dessa omogenheter som jag trodde man lämnade bakom sig i högstadiet. För helvete, vi är går på gymnasiumet. Vi är antigen redan vuxna eller så ska vi snart bli det. Så väx upp.

Och nej, innan folk börjar freaka ut vem jag menar, så menar jag ingen speciell. Det är bara en allmän iaktagelse om världens runt om mig. Men om du kände dig träffad av ovanstående text så har du förmodligen gjort något liknande utan att jag vet om det. Kul för dig, hoppas du är nöjd med dig själv.

Kanske för att mer cheesy än så blir det inte? Det är sånt här som gör att jag verkligen verkligen inte tycker om alla hjärtans dag. Det är en helt vanlig dag, förutom att nån hittat på att man ska vara extra kärleksfulla då och sååååklart hakar hela jävla världen på detta. Varför? Varför inte skaffa en egen dag som betyder något speciellt för dig? Jag svär på att det flesta personer hade blivit gladare för den där rosen, chokladasken eller kärleksförklaringen en annan dag än just idag. Idag går alla och väntar på att få nånting och det blir ju knappast som en överraskning. Oväntat, verkligen. Tack älskling.

Och som sagt, förlova sig på alla hjärtans dag. Really? Ska ni bo i en trailerpark sen och gifta er i Las Vegas eller? C H E E S Y.

Nädå, det är faktiskt så att jag inte var inne på datan alls igår (!!) eftersom vi hade dramauppvisning då. Det gick faktiskt bra, även fast det inte kändes så innan på dagen. Vi var inte alls synkade med varandra, ljuset eller ljudet och långt ifrån alla kunde sina repliker. Men på någon vänster tog vi oss i kragen och gjorde det bra, och knappt utan missar alls! Det känns riktigt skönt att det är över nu, även fast det mestadels har varit roligt. Nu väntar bara betygen på oss också, och det är nog minst lika läskigt...

Spända tjejer som väntar på showtime... bild lånad av Maja!

Dessuom när man har betalt in 1450 kr för en studentmössa. Jag tycker inte om att vara trea och att jag ska ta studenten längre...

Då är ju fråga bara, när fan gick jag och blev pensionär?

Jag saknar det verkligen på ett sätt. Riktigt mycket. Jag saknar att vara Twilight-exalterad, Twilight-biten, Twilight-galen. Eller så saknar jag bara att ha den känslan för nånting för nu finns den inte alls kvar, någonstans, i mig.

I love u. Nej, jag kan säga det på svenska. Jag älskar er.

Den spända romantiska stämningen som kallas sommar är borta. En sommar som jag gjort massor som jag inte gjort innan. Ingen dålig sommar någonstans. Jag önskar bara att sommarens forna glans kunde stanna kvar även in på de mörkare dagarna. Att det inte blir minnen. Att det inte blir ingenting. Att det blir som förrut, som det alltid varit.

---

STUDENTER ♥

Usch vad jag bara vill kräkas på denna kedjestatusen som hälften av alla kvinnot postar på Facebook. Är det meningen att den ska visa att vi kvinnor är lika "starka" som män eller? Fakta; det är vi inte. Det är genetiskt. Genomsnittligt är män starkare än kvinnor, punkt. Men om man nu ändå vill få fram att man tycker kvinnor är starkare/lika starka som män är väl de argumenten som nämns i texten de sämsta tänkbara? De får ju oss att framstå precis tvärtom, tycker jag. Det här med klackar, städa, laga mat, locka håret, gråta och allt vad det nu var är ju riktigt sterotypiska saker man säger om kvinnor i den "gamla" synen, den ojämnställda. Den här texten späder ju bara förtfattade meningar om kvinnor istället för att visa att vi är annat än emotionella söta barnbringande matlagningsapparater. 
Och för det andra ja, män kan laga mat, städa och prata i telfon samtidigt. Helt säker. Jag tror också de kan klara att inte klagar om de bränner sig på plattång, spis eller nått annat varmt. Jag är också alldeles säker på att det kan gå i klackar en hel dag efter träning, precis som vi kvinnor och gråta och låtstas som om allting är okej är inget jag tror sitter i könet på en människa utan i personlighet.

Och för det tredje. Nej, de kan inte bära en bebis. Men en bebis väger för fan inte tre kilo i alla 9 månader heller.