Men okej, något som gör mig upprörd. Sjukt svårt för mig att säga. Vad är det menigen man ska säga? Krig, orättvisheter i världen? Visst det är inte kul men det gör mig inte direkt känslomässigt upprörd på det sättet som det kanske borde. Jag är nog inte gammal eller mogen nog för att tycka det.

Däremot blir jag nog upprörd på folk säger en sak men gör en annan. Man ber de liksom om en tjänst och de först lovar att de kan göra det och sen bara antigen backar ur i sista sekund eller bara skiter i det, utan en bra anledning. Jag tål verkligen inte det för det är så himla taskigt gjort bara. Jag har ju förmodligen då gjort upp planer och satt undan tid eller nått för det och sen bara gör nån så. Jag mister verkligen helt respekten för den människan då och jag kommer ju aldrig mer be den om nånting igen eller lita på den eller anförtro nånting någonsin igen. Det är bara så himla respektlöst. Om personen hade sagt från början att den inte ville/kunde skulle jag ju inte blivit sur eller nått men om personen säger att det går bra men sen bara struntar i det längre fram av någon anledning klarar jag verkligen inte av.

Så det gör mig, respektlöshet. Det är inte bara mot mig utan jag kan bli upprörd om någon gör det mot nån annan jag känner också, eller folk i allmänhet. Så om ni inte vill göra mig upprörd så lova ingenting ni vet att ni inte kommer hålla ändå...

-

Men okej, mina bloggfavoriter. Jag läser rätt mycket bloggar, jag är en riktigt sucker för det alltså. Pinsamt nog. Jag läser nästan alla de stora bloggarna såsom Kissie, Dessie, Paow, Gaybloggen, Rahlenfeldt och Kenza och dem. Sen läser jag några halvstora bloggar typ Rstahl, Kandee, Michas- hon unga mamman. Jag läser skvallerbloggar som handlar de stora bloggarna typ Gossips och falsksanning. Det är det skämmigaste att erkänna. Töntigt att tom läsa bloggar om bloggar -.-
Sen läser jag Inas blogg såklart.

Och de är de bloggarna jag läser dagligen. 12 bloggar. Fan jag måste skaffa mig ett liv.
Vissa dagar när jag har tråkigt och så läser jag lite mer också . Typ Freja Lindskog- en hästblogg. Och sen om folk länkar sina bloggar i profilen på facebook så brukar jag klicka in på dem.

Vilka som är mina favoriter däremot är svårare... Jag tycker ju knappast att Kissie och paow och Dessies bloggar är så bra men det är underhållande. Men jag tycker om att läsa Gaybloggen, så det är la en liten favorit. Sen Inas blogg eftersom det är min sötnos. Och jag gillar Rstahl! Hon känns lite som steget under Paow och Dessie, hon bpr också i Stockholm och festar massor men hon går i skolan och har ADHD och helt sjukt rolig. Sen är hon sjukt söt också. Så aa, det är mina favoritbloggar. För att det liksom är så himla intressant för alla andra att veta :)

Än så länge har jag hunnit med att firat nyår, umgåtts med mina fina vänner, festat för Didde och börjat skolan igen. Typ. Det har iaf varit rätt awesome nu de första 2 veckorna.

Resterande dagar av denna månaden ser väldigt oplanerade ut faktiskt... Mer skola såklart. Jag kommer väl umgås mer med mina fina vänner här hemma och mer med mina fina vänner på skolan hoppas jag. Jag tror inte det blir nån mer fest denna månaden, trist nog;)

Annars så har jag bestämt mig för att from denna månaden vara snällare och gladare mot mina vänner, nu när jag är glad och mår rätt så bäst igen. Och umgås mer med människor jag inte umgås med så ofta, jag SKA umgås med Ina denna månaden. Jag ska också försöka ta upp kontakten med lite människor som jag tappat bort de senaste månaderna, vissa av förklarliga skäl och andra inte. Sen har jag bestämt mig för att säga ja till fler saker och vara öppnare för nytt och så.

Jag tror att denna månaden kommer bli den sjukt bra början på 2011 som jag behöver. Än så länge kan jag iaf bara säga that I'm lovin' it :)

Och en massa små saker som jag gjort som jag ångrat. Sagt saker jag inte menade, betett mig på ett sätt som inte var jag. Jag är rätt säker på att dessa saker har förstört saker som varit viktiga i mitt liv, men samtidigt har jag lärt mig så mycket av det också. Så jag vet egentligen inte hur mycket jag ångrar det på så sätt, visst det var jävligt korkat sagt och gjort vissa gånger men jag har lärt mig av mina misstag och kommer förmodligen inte göra nått liknande igen, tror jag. Det jag gjort och sagt har förstört men jag har lärt mig av det som blivit förstört. Så visst, jag ångrar det och hade hellre lärt mig läxan på andra sätt men nu blev det så här och jag ångrar inte vad jag lärt mig av det.

Sen har jag en sak jag verkligen ångrar och som jag fortfarande mår illa av att tänka på ibland. Men det är inget jag tänker nämna här för det är nog bara min familj som vet om det och det var en jävla massa år sen nu, jag var knappt ens tonåring. Och jag har lagt det bakom mig och tänker aldrig mer dra upp det igen, tror jag.

Annars kommer jag inte på något jag ångrar så, värt att berätta om. Jag kan stå för det mesta sakerna jag vill ha ogjorda. Det var verkligen inte smart gjort men på nått sätt kan jag ändå stå för de sakerna och jag kan knappast säga att jag ångrar dem på de sättet. Jag skulle ha de ogjorda men betyder det att jag ångrar dem innerligt?

Nej, jag tror inte det.

Förmodligen är den någon dag när jag gjort något roligt men med mina kompisar men mer specifikt kan jag inte placera det.

Snygga människor. Haha nej det var lite skämt, men faktiskt så har jag inte en enda av min vänner i "inre kretsen" som inte är Boom Boom Pow snygga (nej det är inte bara som jag säger, det är 100 % sant!) , slå det ni ;) Sen hur jag kommer in i bilden där är ju en annan gåta... Men nej, jag vet inte om jag dras till snygga människor eller det bara är slumpen, troligtvis det sista.

Annars personlighet på människor jag tycker om att umgås med, och på så sätt antar jag att jag dras till dem? Alla min närmsta vänner har helt olika personligheter och jag älskar de alla lika mycket, eh liksom vad säger det om vad jag dras till? Iiingen aning.

Men om vi ska titta på nya bekantskaper så gillar jag snälla människor som kan chilla. och då menar jag att personer som vill att allt ska handla om de och på ett eller annat sätt alltid drar inte samtalsämnen till sig själv igen går fet bort. Och sådana som alltid ska prata högst och synas med.

Men det betyder inte att jag dras till männsikor som är blyga eller så, nä det pallar jag inte heller. Jag tycker om folk som väljer är de ska öppna käften till när de har nått att delge. Asså jag gillar folk som pratar mycket och är flummiga, så det behöver inte vara viktiga saker som sägs, men bara det inte sägs för att andra ska uppmärksamma denne personen. Jag är jättedålig på att förklara men kort sagt så dras jag till männsikor som är Lugna, flummiga, goofy,  galna, snälla och tänker på mer än sig själv. Dels alltså. Sen dras jag ändå till vissa människor som inte alls uppfyller knappt hälften av det jag nyss skrev-så det är lite konstigt.

-

PS jag fattar ingenting när jag läste igenom detta men jag tycker det är rätt flott det med så jag orkar inte.

Tar önskedrömmar, för om nätterna drömmer jag bara om nästan samma sak, alltid samma personer i drömmarna och på samma plats. Och det är för s-j-u-k-a, och delvis privata, drömmar för att delge, hehe ;)

-

Hmm, men mina drömmar, önskedrömmar, om framtiden? Det finns inte så mycket att delge där heller. Jag är en person som drömmer om precis allting, hela tiden. Jag framställer alltid bilder framför mig på hur jag vill ha det, hur mitt dröm scenarium av just denna situationen är. Därför ändrar jag också alltid vad mina drömmar är, eftersom de ändras med vilka personer jag umgås med eller vilka situationer jag hamnar i, rätt sjukt ändå. På ett sätt är jag en människa som behöver en trygghet och grund men samtidigt vill jag inte ha det. Jag vill kunna drifta iväg och inte vara bunden till ett speciellt ting eller tanke. Därför har jag typ ingen "långvarig" dröm.

Förutom det klassiska då: Bli rik/gifta mig rikt. Money makes the world go round, baby.

Jag tror inte det var någon speciell dag. En dag på mitt jullov. Jag tror jag mest gick hemma och njöt, kanske hade jag börjat sakna Bollerup lite också eftersom jag då, till skillnad mot nu, kände en viss längtan efter det stället. Det var innan jag kom ur "smekmånadsstadiet" med Bollerup och insåg vilket förhastat och halvgömt äktenskap det egentligen var, haha.

Som tur var hade jag faktiskt en bild från min mobil tagen den dagen, voila:

Eh ja. Tydligen tog jag en bild och skrev sen en text "du får hela jävla jag". Tror det är ur en Lasse Lindh låt jag lyssnade på mycket då, kommer bara inte på namnet nu.

-

Då var jag kär, obekymrad och mig själv. Sen den dagen har jag varit högst uppe, längst ner, helt jävla vilsen och tappat bort mig själv. Nu är jag fri, ofäst vid någon annan på ett sätt jag inte varit på 2 år om inte mer, rätt lycklig och på väg att hitta tillbaka till mig själv. Även fast det finns saker som hänt efter idag för ett år sen som jag ångrar grovt så kommer de säkert visa sig vara mig till nytta i framtiden. Även fast jag idag, i detta nu, känner att det lika gärna kunnat vara den där för ett år sen, när jag tog den där dagen bilden. Hur jag verkligen skulle gjort allt så annorlunda. Jag tror inte jag skulle ta bort några saker, jag skulle bara gjort de bättre.

Göra om, Göra rätt.

Måndag: Idag var jag i Simrishamn och kollade på kamratcupen igen, en fotbollscup tsm med Nora, Erica, Becca och Robin.

Tisdag: Skulle egentligen till Ina men sen fick hon inte att jag kom :( Så istället ska jag nog till Kamratcupen med Rasms, Trine och Tessi.

Onsdag: Rätt oplanerad, eftersom jag skulle sovit hos Ina till denna dag. Men kanske plugga lite grann. På kvällen ska vi kaaaanske på bus men jag tror inte det.

Torsdag: Kamratcupen igen, med alla tror jag. Det är ju finaldag.

Fredag: Oplanerad, plugga och slappa eller kanske mys med kompisarna här eller nått? Får se

Lördag: Födelsedagsfest för Didrik, niiiice.

Söndag: Kanske fira farfar eller nått tror jag. Tillbaka till Bollerup...

Så kommer min vecka se ut, typ!

I mina jackfickor däremot ligger det oftast lite pengar, hörlurar, nycklar och ett lypsyl kanske. Så intressant är det!

Posshaj nu ska jag sova :)

Jag har två syskon. Två systrar. En stora syster och en tvillingsyster.

Men min stora syster har jag nog en rätt normal relation med, hon är ett år äldre men gick i skolan med de som är 91:or eftersom hon är smart. Vi bråkade satans mycket när vi var s,å för hon var alltid jättetaskig mot mig. När vi lekte Lejonkungen var hon och min tvillingsyster Simba och Nala och då fick jag vara Scar... Så jag fick inte vara med och leka för jag bodde däääääär borta (andra sidan av soffan...) Men nu bråkar vi inte så mycket, och vi umgås inte jättemycket heller men vi pratar ju lite och sånt och sen delar vi ju båda hästintresset så ja. Helt vanlig syskonrelation är det väl vi har.

-

Sen har jag en tvillingsyster som jag är en kvart äldre än. Vi är typ bästisar, haha ;) Nej men vi umgås ju i samma gäng med samma kompisar och gjort hela livet. Vi pratar typ om allt med varandra. Asså vi är ju rätt tajta faktiskt. Jag vet inte vad jag ska säga, hon är ju en av min bästa kompisar och jag älskar henne bauta mycket och en av de få jag litar på. Ord känns så överflödiga när jag ska beskriva det här. Så jag gör inte det mer. haha.

Hihi jag och Nora i typ 8an. Tur vi är lika som bär så alla ser vi är tvillingar... eller njaaa. kanske inte.

Hon kanske dödar mig för denna bilden också men hoppas inte :)

Bara klänningen, köpt på HM, rea för typ 120 :- kanske.

Med fransjackan. Också en HM, fast det är min systers.

Så jag vill tro att det finns en "Gud" men bibeln är inte direkt något för mig, och jag känner inte för att leva som den säger bara för det. Så jag är inte kristen eller jude eller muslim eller hindu eller  buddist eller vad det nu finns för religioner. Jag är alltså inte religiös.

Men som sagt så tror jag, eller försöker och vill tro även fast det är jävligt svårt oftast, att det finns nått som kan se över oss och kanske hjälpa oss med det som vi ber om, det som vi själv inte kan påverka. Mest för att det känns som en trygghet för mig på något konstigt sätt.

Visst finns det ögonblick som jag vet förändrat nått viktigt. Jag kan sätta finger på vissa stunder i mitt liv, vissa saker som blivit sagda eller hänt och säga "Här förändrades det. Det var här det började gå utför/det ordnade upp sig/jag fattade att du är inget att ha" men det är inte direkt ögonblick. Det är iaf inte direkt något man berättar om.

Men andra ögonblick, det lägger jag inte på minnet. Jag är ingen ögonblicksmänniska. Jag njuter inte av ögonblick. Jag vill ha en helhet. Nånting mycket mer än bara någon sekund. Jag nöjer mig inte vid ett bra ögonblick, jag vill utveckla och få fram nånting större, bättre, längre.

Detta är mitt bästa. Trine, Tessi, Nora, Becca och Erica.

Det är det här som betyder något, vi. Jag skulle kunna skriva om alla, men då skulle det säkert bli hundra rader vars om alla. Och minst lika mycket om jag skulle beskriva hur underbara dessa tjejerna är. Så det räcker att säga att de är underbarast, snyggast, bäst, roligast, underbarast, awesomaste och helt enkelt underbarast. Jag älskar dessa tjejerna såhääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär x1000 mycket och de är alla bäst och snyggast i hela världen. Som sagt. Jag skriver lite, för annars skulle det säkert blivit flera meter med text. Ibland säger lite det mest. Jag älskar er till tusen!

-

-

En annan anledning till att jag är som jag är, Ina Kronvall.

Jag vet inte var jag ska börja här. Vi gick i samma klass i högstadiet och visst var vi kompisar då men inte så jättenära och vi grälade rätt mycket ett par gånger ändå. Men sen började vi i samma klass på Bollerup, där hon först kallade mig om mina kompisar "barbiegänget" och jag sa att hon var en bitch/fjortis. Men det slutade vi med relativt snabbt och sen blev vi som ler och långhalm, och karlssons klister. Vi umgicks hela tiden och hittade på med allt möjligt bus och skit hela kvällarna och dagarna. Vi var verkligen Ina och Nelly och det var som om det alltid hade varit meningen. Sen nu i tvåan lämnade hon mig för att Bollerup var inte rätt för henne och jag saknar henne fortfarande varje gång jag sitter på en lektion, äter i matsalen, pluggar och jättemycket varenda kväll. Bollerup skönk verkligen så sjukt många steg utan henne där, inte för att det stod så högt hos mig innan heller.

Men hon hjälpte mig ändå igenom den jobbiga tiden när Bollerup sög och hon hjälpte mig igenom den jobbiga tiden när jag trodde mitt hjärta gått i sönder och aldrig skulle bli bra igen.

Jag kan verkligen prata med henne om allt, och hon kan relatera till sakerna på ett annat sätt än någon annan av mina kompisar. Jag litar på henne till 100 % och jag hoppas hon kan göra det med mig med.

Jag försöker vara där för dig hela tiden Ina, men jag vet att jag inte är så bra för det. Jag kan inte säga rätt saker, eftersom jag själv skulle gjort fel i dina situationer. Men jag försöker.

Och jag älskar dig. Och tre ord räcker, du är läcker!

Sen åt vi på China Box snabbt som sjutton för vi hade bråttom ut till Arenan, vi skulle titta på hockey! Redhawks mot Oskarshamn. Jag lånade en Redhawks-tröja av min kusin, som jag glömde ge tillbaka för jag glömde att jag hade på mig den. Alla kusiner på pappas sida var med och tittade utom en. Det var jättekul, för jag tycker om att titta på hockey. Matchen slutade iaf med att Malmö ägde sönder Oskarshamn och vann med 5-0. Och efter matchen gjorde en snygg spelare i Malmö (nått på K... Note to self. KOLLA UPP HAN!) slängkyss mot precis vår del av läktaren, hehe.

När matchen var slut hoppade vi in i våra bilar, vid kvart över 9 var detta kanske, och sen började avlämningsrundan. "Min bil", som en annan av mina kusiner körde, skulle först lämna av min andra syster i Slimminge och sen min faster i Ystad och sen åkte han och jag till Tomelilla där jag hoppade på min första kusins bil som lämnade av oss här ute i Tranås nu för en 10-minuter sen, alltså 20 i 12.

Lång dag på ett sätt. Men det var min dag ;)

Det är så jag är som människa. Jag är en sån som blir förtjust i folk snabbt. Jag faller för killar jag knappt känner, bara de tycker om mig och ger mig lite uppskattning så blir jag "förälskad". Lika snabbt kan jag sen glömma bort min förra "obsession" och gå vidare tills nästa. För så är det verkligen. Jag kan knappt minnas någon gång i mitt liv då jag inte varit fast vid en speciell kille. Inte som pojkvän, oftast inte. Men just att jag alltid brukar gå runt och liksom bara en person på hjärnan. Men det är jag säker på att det inte är kärlek. Det är bara en personlighetstörnig jag har.

Men om jag ändå ska redogöra hur jag ser på kärlek just nu i mitt liv, helt oberoende på mina egna känslor för nånting utan bara begreppet kärlek, så tror jag det finns två sorter.

En liksom sprudlande kärlek. Att man känner att man bara vill vara med en här personen och just det att man blir "kär och galen" relativt snabbt. Den liksom "klassiska" synen på kärlek. Som finns i alla filmer, i de flesta förhållande vi ser runt om oss.

Den andra sidan är att älska någon och känna kärlek för denne är nånting man kan lära sig. Till exempel i arrangerade äktenskap. Folk blir förundrade hur föräldrar kan tvinga sina barn att gifta sig med en person de inte känner. Men faktiskt så håller flera av dessa äktenskap bättre än "vanliga", just för att parterna i förhållandet växer ihop och tillsammans växer och byggs det upp en kärlek och dessa människor kommer till att älska varandra på precis samma sätt som i "vår klassiska kärleks-syn".

Nu menar jag inte att jag är en förespråkare för arrangerat äktenskap, det var bara ett exempel. Ett annat är personer som varit kompisar väldigt länge och inte haft mer känslor än på kompis-plan men sen blir de kanske kära, och börjar älska varandra på ett annat sätt än innan, även fast ingenting har förändrats "ytligt" mellan de eller i deras liv.

Jag tror inte heller att dessa båda sätten passar alla människor. Vissa kanske inte kan bygga upp kärlek på långsikt och vissa blir kanske inte bara blixtkära sådär. Det brors ju helt på vilken personlighet man har.

-

Jag säger inte att nått är rätt eller fel utan nu är ju detta bara mitt sett att se på "vad är kärlek?" för tillfället. Fråga mig igenom om nått år och jag tror inte svaret eller min syn att se på det kommer vara likadant. Som sagt tror jag att synen på kärlek är nånting som utvecklas tillsammans med nya erfarenheter man får i livet och ju mer man växer upp. Enligt mig, är synen på kärlek aldrig fullständig.

Vad jag har ätit idag? Julmat hemma hos mormor och morfar. Allt det där- köttbullar, ägg, revben m.m. Efterätt med Gröt och sen åt vi kakor och julgodis.

Och jag tror det är allt jag ätit idag. Typ vid 2 tiden var väl det. Känner att jag borde vara hungrig men inte alls faktiskt.

Mycket jag ätit idag så det här blev ju intressant och långt. :)

Haha nej men vad ska man skriva här? Jag har en mamma och en pappa som inte är gifta, utan sambos. De jobbar båda i Sjöbo, på olika arbetsplatser. Min pappa tycker om att cykla och typ mecka med bilar och sånt. Min mamma delar vårt hästintresse. Hon hade egen häst men sålde den för ett par år sen då hon inte hann med när hon skulle köra oss på tävlingar och träningar och sånt.

Jag tycker jag har bra föräldrar. Vi får göra rätt mycket som vi vill, de behandlar oss som "likar" och vi får diskutera och argumentera för sakerna vi vill.

Finns inte så mycket mer att delge faktiskt, eller som jag vill delge rättare sagt :)