Först nu har jag insett att det är slut. Sommaren är över. All glans är borta. Alla små saker som gjorde det lite bättre är borta. Man är tillbaka i verkligheten och måste inse sanningen. En hel del av mitt liv som en gång var tynar ut och det blir aldrig riktigt det samma igen. Och saker som man trodde kanske, kanske, inte var ingenting visar sig att det är just det de är. Ingenting. Korta små och söta ögonblick av något, något annat, glider allt närmare mot bara minnen. Minnen som gör ont och minnen som känns bra. Men som minnen är de värdelösa- vilket som.