Idag hade vi någon förläsning om kvinnors företagande och hur det är att skapa eget företag och sånt. Jag blir lika frustrerad varje gång det pratas om framtiden och jobb eftersom jag verkligen inte har något att komma med då. Inga framtidsplaner alls. Nada. Ett vitt blad och svart hål.  Jag tycker inte om att inte veta vad jag ska göra, och jag tycker inte om att bestämma själv vad jag ska göra. Jag vill ha det bestämt och framför mig och sen är det bara att följa planen och försöka att inte mess it up för mycket, det är nog svårt det bara för mig.

På arbetsmiljön, när vi pratade och brand och sos och lite sådant tyckte jag att det vore rätt coolt att vara sån SOS-operatör. Alltså den som svarar när man ringer 112 och pratar med dom och det. Men vad känns det som för framtidsdröm egentligen? Och det är nog inte så bra betalt och är kanske drygt i längden. Sen tror jag inte att jag passar som det heller. Och det verkar ju tråkigt när man tänker efter...

-

Så nu orkar jag inte tänka mer. Ska lyssna på musik istället. Mycket bättre.