Jag har aldrig riktigt vetat vad jag velat bli, eller så har veta i ungefär en månad och sen förkastat den idén lika snabbt igen. Men nu måste jag börja veta för om ett år ska jag helst vara säker på vad jag ska ta vägen sen. Jag behöver det för att kunna motivera mitt pluggande också. När jag inte vetat har det känts meningslöst att plugga även fast det verkligen inte varit det. Min hjärna funkar inte normalt utan jag måste verkligen ha ett mål att jobba mot annars har jag noll motivation. Och det gäller inte bara hela till pluggande och jobb utan precis alla saker i livet. Det jobbiga är ju att sätta målen, eftersom jag är så rädd att sätta fel mål och då börja jobba mot nånting som sen kommer visa sig vara inte bra alls. Been there, done that.

Jag vet iaf att jag vill inte jobba med nånting naturvetenskapligt (Nej, jag har inte heller någon aning om vad jag gör på mitt program egentligen...) t.ex. som ingengör eller nått sånt. Inte heller har jag betygen eller smartheten till det på långa vägar. Jag vet att jag vill jobba på ett kontor helst, ha tider att jobba efter och uppgifter att göra. Det hörs kanske väldigt tråkigt för andra men jag trivs bäst med det när det gäller jobbiten och sen på eftermiddagen kan jag göra och vara lite som jag vill istället. Jag tror, eller vill tro, att jag passar inom samhällsinriktningen och gärna jobbar med människor också, på ett eller annat sätt.

Helst vill jag plugga i Lund eftersom det ändå är relativt nära hem och på ett sätt känns lite tryggare. Programmen som jag tyckte verkade intressant och faktiskt kan tänka mig att gå där är Kandidatprogram i  personal och arbetslivsfrågor och Socionomprogrammet. Synd att personalprogrammet hade 20,21 (!!!) i lägsta intagningspoäng sist och Socionomprogrammet 19,48. Det är ju bara att glömma att jag kommer upp i de poängen, loppet är redan kört. Känns inte heller troligt att jag kommer få 1,2 eller 1,1 på Högskoleprovet heller... Malmö hade också socionomprogram och då var intagningen lägre, 18,28 och 0.9 på HP. Känns dock högt det med och när jag tittade i broshyren gillade jag inte Malmö högskola så mycket.

Annars fanns det program på Jönköping universitet och Halmstad Högskola som verkade helt OK de med men det ligger ju så långt iväg. Speciellt Jönköping, men det var väl det som var mest tilltalande i andra hand.

Så summasumero av min senaste timme är att jag är lite klokare på vad jag vill göra och kanske läsa men att det troligtvis finns en mycket liten möjlighet för att jag ska klara det. Awesome, really really awesome.