För några dagar sen hade årets studenter på Bollerup sin avslutningsbal och det skapade grova flashbacks och saknar-känslor till min egen bal förra året, eller hela studenttiden snarare. I samma veva tvingade jag fina Caroline att skicka bilder till mig från balen som hennes dukitga pappa tagit (och som jag hoppas är okej att jag lånar.. hehe), och som jag inte sett tidigare. Ååååh så fina och glada vi var! 

För någon vecka sen, rättare sagt den 8-10 Maj var jag och några klasskompisar i Köpenhamn över en mitt-i-veckan-helg! Det var ubertrevligt och vi tillbringade dagarna och kvällarna åt att äta gott, gå på ströget, hänga i Nyhavn och framförallt drack vi öl! En kväll drack vi även starkare grejer och ramlade in på hotellet först halv 6 på morgonen, helt i lagom tid! Det var iaf ett par riktigt mysiga dagar och jag är lite smått kär i köpenhamn, jag är ju ändå halvdansk ;)

I tisdags när jag kände att jag behövde rensa mina tankar och dämpa ångesten för ett tag begav jag mig ut på en liten promenad/powerwalk i 2 timmar i ett naturreservat som ligger precis utanför där jag bor. De timmarna var de bästa på hela veckan för naturen och musiken i öronen fick mig verkligen tänka på annat och på hur fruktansvärt fint det är här på våren. Just då kändes livet rätt gött igen!

Jag har inte skrivit här på länge och borde inte göra det nu heller. Jag har trott att jag levt livet men nu börjar det mer och mer luta mot att jag inte alls gjort det. Jag har bara inte insett det försen nu, sett mönstert försen det var för sent. Så nu måste jag koncentrera mig på att få mina prioriteringar rätt igen och bli på det klara med vad jag vill med saker och vad som är viktigt för mig. Vilket är obeskrivligt svårt eftersom det gör att jag måste tänka efter, något jag helt släppt den senaste tiden, men samtidigt får jag inte tänka för mycket på saker som inte kommer hjälpa mig endå. Och jag måste fortsätta komma ihåg att andas och ha roligt och göra precis det jag känner för för stunden, men bara med lite mer perspektiv och känslor än tidigare. Inte göra det för att det hjälper mig att inte känna, utan precis tvärtom, göra det för att det ger mig något. Lättare sagt än gjort för någon som har för vana att gå ifrån allt som för jobbigt, för svårt, för lätt, för roligt eller för bra.