Jag sitter som på nålar och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag klarar inte av att vara uttråkad, rastlös. Varken min kropp eller mitt sinne. Men inte heller kan jag aktivera mig själv, för det räcker inte. Jag kan visst hitta på nått själv, som att sätta mig och läsa en bok eller baka en kladdka. Båda alternativen har jag prövat idag och jag är exakt lika rastlös efter och under tiden som jag var före. Det räcker liksom inte. Visst, jag kan gå ut och gå/springa men jag finner inget som helst nöje i det här ute på landet. Vad kommer jag se liksom, samma jävla fält och hus som jag sett nu i nästan 18 år. Inget nytt ingenstans. Ingen utveckling, ingenting! Det ger mig kanske lite fysisk stimulans men det är inte ens hälften så viktigt för mig som psykisk, och framförallt social stimulans. Jag är så sjukt sällskapssjuk. Jag behöver verkligen prata och umgås med folk för att må bra och ha roligt. Därför kan jag inte aktiver mig själv. Egentligen kan jag göra precis samma sak själv som med nån annan, t.ex titta på en film. Men jag tycker inte det är i närheten av lika kul själv som med någon annan, vem som helst nästan. Jag kan sitta liksom flera meter i från personen och inte säga nått under hela filmen men ändå. Bara det att det finns någon där, själva närvaron. Jag vet att det låter helt galet men jag kan verkligen inte aktivera mig själv eller ha kul då. Så äckligt sällskapsjuk är jag.