Inför provet imorgon är det nog rätt kört dock. Mög också. Jag har läst igenom sidorna i boken nu och då tycker jag att jag fattar det helt okej. Men jag vet att när jag sätter mig med uppgifterna nu snart så kommer jag inte fatta det längre, alls. Jag får försöka idag ändå att göra några uppgifter ändå och inte bara ge upp. Vara min egen lilla slavdrivare, hehe...

Förutom provet ser jag faktiskt framemot morgondagen lite, ingen aning om varför, men det gör jag. Kanske för att det är friskis på kvällen så jag får röra bort lite fläsk. Kanske för att jag får kemin överstökad, även fast det kommer gå dåligt. Kanske för att varje dag är ett steg närmare nånting bätte, en förändring? Ett lov är det ju iaf ett steg närmre! Men faktsikt så känner jag mig lite mer positivt inställd till framtiden igen. Känns som om jag verkligen har förstått att det gamla inte spelar någon roll längre. Det är liksom förgånget, och jag har gått vidare från det. Nu är det framtiden som gäller. En väldigt bra framtid kanske. Det känns som jag har fått lite mer grepp på framtiden, jag vet mer vad jag vill och kan vara mer mig själv igen. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det känns så tomt och lätt på nått sätt. Framtiden är ett blankt blad framför mig, men det skrämmer mig inte längre. För jag vet vilken bok bladet är i, så nu är det bara för mig att börja fylla det precis som jag vill.

-

Hahaha, jag blir alltid så töntigt låtsas poetisk när saker går upp för mig. Astöntingt verkligen, men va fan. Jag är rätt töntig faktiskt, på ett bra sätt. Tror jag. Det är iaf kul att leka djup och poetisk och allt det där.

Nu var det kemi som gällde va? Peppa peppa peppa, klockan är inte ens 10. Kemikvällen/natten är ung!