Fan vad jag hatar att gå och lägga mig, att inte kunna somna som jag vill. Att jag börjar tänka så fel då. Och ingen är vaken. Och när jag får detta i mina tankar måste jag reflektera med någon annan, så de kan säga till mig att det är otroligt korkat det jag tänker på att göra. Även fast jag vet om det själv så behöver jag någon som säger det till mig. Och därför är det jobbigt på nätterna, när ingen kan säga det till mig. Just nu har jag tillräckligt mycket självkontroll för att inte göra det, men snart tror jag nästan mitt hjärta kommer bli starkare än vad mitt huvud säger är fel. Och jag vill inte det. Jag vill inte sumpa det här också. Jag får inte sumpa detta, för det kommer bli otroligt jobbigt att fixa det igen. Om inte den chansen kommer vara förlorad vid det laget... Nej för påvens nu måste jag sluta tänka och känna såhär och försöka sova istället. Tur jag har sovmorgon imorgo.r