Shit alltså. Jag ska upp om 5 timmar och jag kan inte somna. Dels bror det väl på det faktum att jag inte somnat innan 2 nu på minst 2 veckor, och det funkar inte om man ska upp klockan 6 morgonen efter. Också bror det på att jag tänker. Jag har kommit framtill att jag verkligen saknar Bollerup, det gamla Bollerup. Så som det var för mig för ett år sen och lite innan. När det var kul och vi gjorde saker. Jag saknar "the b.b.b", hur töntigt det namnet än är. Jag saknar allt galet vi hittade på med. Jag, Ina, Michaela, Elsa, Julia. Mest jag och Ina, vi sinnes galna ibland men jag älskade varje sekund av det, och jag saknar det lika mycket. Och hur vi liksom avslutade allt med den galna rymningen. Vi hade förmodligen ingen aning om då att det var slutet. Vi trodde vi skulle komma tillbaka efter sommaren och fortsätta. Hitta på med alla möjliga upptåg nu också. Galnare. Sån sjuk känsla det var senare när Ina och Michaela inte kom tillbaka. Bollerup förlorade sin glans. Eller rättare sagt lät jag Bollerup förlora det och jag är rädd för att det är för sent att få tillbaka det. Jag har iaf ingen aning om hur jag ska göra. Hur jag ska väcka liv i min del av Bollerup igen, få tillbaka det jag förlorat. För jag vill verkligen ha tillbaka det, jag vill hitta min plats igen. Jag vill tycka det är kul som jag gjorde innan. Jag vill tycka om Bollerup igen, känna mig en smula hemma där också. Nu känner jag mig som en inkräktare som inte hittar in. Jag vet att det jag själv som satt mig i denna situationen, när jag i princip socialt dog under hösten. Men det känns som om jag inte kan börja om, jag har ingen aning om hur? Jag vet fan inte vad jag vill med detta. Klockan är halv 2 och jag ska upp klockan 6 för att ta mitt pick och pack och åka mot Bollerup och min sista termin som 2a. Och just nu är jag mer förvirrad än jag varit på de senaste tre månaderna.