Ikväll har jag tillbringat tid med att läsa igenom mina inlägg från 2010 och det är skrämmande hur jag nu i efterhand kan se precis var allt gick fel när jag inte ens hade en aning om det just då. Hur det var när jag trodde allt var bäst som det började men att det tog några månader innan det visade sig, både för mig själv och annars. Det finns ett fåtal småsaker med 2010 som jag kan räkna som bra, dock småsaker som är obetydliga i långa loppet. Det finns saker som hade kunnat bli bra och så mycket mer om jag varit någon annanstans i mitt liv. Om jag hade varit säkrare i mig själv och vetat vem jag själv var. Men helt ärligt talat hade jag ingen aning om det. Hela 2010 försökte jag också hela tiden ändra på mig för att vara så som jag trodde andra ville att jag skulle vara, för att räcka till. Jag tyckte aldrig att jag fick den bekräftelsen av personer jag behövde ha den av så då prövade jag ändra något mer med mig själv. Till slut, lagom till sommaren, visste jag knappt in eller ut om mig själv och då orkade jag inte längre. Sommaren var en pina att ta sig igenom och jag minns att jag hoppades på att allt skulle ordna sig på hösten igen. Det gjorde det verkligen inte utan den fortsatte precis som våren med att jag försökte vara nått för någon annan istället för för mig själv. Skillanden var bara att nu hade jag insett det själv med, tillskillnad från på våren.